Det finns en berättelse i Bibeln om när det israeliska folket, på Guds befallning och med hans hjälp, lämnade slaveriet i Egypten och påbörjade sin vandring till det land som Gud lovat deras fäder.
Israeliterna var lydiga mot Guds befallning. De följde hans anvisningar och slog läger där han visade dem.
Men det fanns också tillfällen då Han ledde dem dit där det inte fanns tillräckligt med resurser.
Det fanns inget vatten.
2 Mos.17:1 På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
Det finns också tillfällen då vi själva tycker oss sakna det vi behöver efter att ha följt Guds röst.
Men det betyder inte att Gud inte är i situationen.
Vi tänker att det borde finnas massor av ”proviant” som väntar framför oss dit Gud sänder oss.
Tänk på israeliterna. Även om vattnet inte var synligt för tillfället hade Gud lagrat det inne i en klippa. Han kommer att tillhandahålla på många sätt och i många olika former, och oftast använder han
de källor vi minst förväntar oss.
Deras berättelse lär oss att inte reagera i förtid, att vi får lita på Guds försörjning eftersom han inte är färdig än. Han är vår Försörjare och Hjälpare, och Han kommer ALLTID att ge oss det vi behöver.